Edebols hemsida och blogg! 

         ...där jord och himmel möts...

                                               

 

                                                                                               

  

 

                                                            

  

     

 

 

                                                   

 

 

    

 

                                                             

 

 

 

 

       

 

                      

   

AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN ARTIKEL 1-10

 

ARTIKEL 1

 

Om Gud

 

Våra kyrkor lär endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros: nämligen att det finns ett enda gudomligt väsende, som både kallas och är Gud, evig, osynlig, odelbar, av omätlig makt, vishet och godhet, skaparen och uppehållaren av allting, både synligt och osynligt. Likväl finns tre personer med samma väsende och samma makt, som av evighet är till jämte varandra, Fadern, Sonen och den helige Ande. De använder här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt.

 

De fördömer alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antog två ur principer i tillvaron, en god och en ond, likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika. De fördömer även samosatenerna, gamla och nya, som förfäktar, att det endast finns en person, och därför om Ordet och den helige Ande illfundigt och hädiskt säger, att de icke är särskilda personer, utan att Ordet blott betyder av stämman frambragt ord och Anden endast är en skapad rörelse hos tingen.

 

ARTIKEL 2

 

Om arvsynden

 

Vidare lär de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, föds med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke föds på nytt genom dopet och den helige Ande.

 

De fördömer pelagianerna och andra, som förnekar, att arvsynden är synd, och för att förringa den ära, som tillkommer Kristi förtjänst och hans välgärningar, påstår, att människan genom förnuftets egna krafter kan rättfärdiggöras inför Gud.

 

 

 

ARTIKEL 3

 

Om Guds Son

 

Vidare lär de, att Ordet, det vill säga Guds Son, antagit mänsklig natur i den saliga jungfrun Marias liv, så att de två naturerna, den gudomliga och den mänskliga, oupplösligt förenade i personens enhet, är en enda Kristus, sann Gud och sann människa, född av jungfru Maria, verkligen pinad, korsfäst, död och begraven, för att han skulle försona Fadern med oss och vara ett offer icke allenast för arvskulden, utan även för alla människornas verksynder.Han nedsteg ock till dödsriket och uppstod i sanning på tredje dagen, uppsteg därefter till himmelen för att sitta på Faderns högra sida och regera i evighet och råda över alla skapade varelser, helga dem, som tro på honom,i det att han sänder den helige Ande i deras hjärtan, vilken skall leda, trösta och levandegöra dem samt försvara dem mot djävulen och mot syndens makt. Denne Kristus skall ock i uppenbar måtto igenkomma till att döma levande och döda, o.s.v. enligt den apostoliska trosbekännelsen.

 

ARTIKEL 4

 

Om rättfärdiggörelsen

 

Vidare lär de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar, utan att de rättfärdiggöres utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när de tror, att de upptas i nåden och att synderna förlåtes för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4.


 

ARTIKEL 5

 

Om predikoämbetet

 

För att vi skall få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänks den helige Ande, vilken hos dem, som hör evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud. Det vill säga, att det icke är för vår förtjänsts skull, utan för Kristi skull som Gud rättfärdiggör dem, som tror, att de för Kristi skull upptages i nåden. Gal. 3: För att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

 

De fördömer vederdöparna och andra, som menar, att den helige Ande kommer till människorna utan det utvärtes ordets förmedling genom deras egna förberedelser och gärningar.

 
 
 ARTIKEL 6

 

Om den nya lydnaden

 

Vidare lär de, att denna tro bör frambringa goda frukter och att den bör göra goda, av Gud befallda gärningar, därför att så är Guds vilja, icke för att vi skall tro, att vi genom dessa gärningar förtjäna rättfärdiggörelse inför Gud.Ty syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse mottas genom tron, som även Kristi ord betygar: När ni har gjort allt som har blivit eder befallt, då skall ni säga: "Vi är blott ringa tjänare: vi har endast gjort, vad vi var pliktiga att göra." Detsamma lär även kyrkans gamla lärare. Ty Ambrosius säger: Så är bestämt av Gud, att den som tror på Kristus, skall bli frälst, i det att han utan gärningar, genom tron allena, oförskyllt får syndernas förlåtelse.

 
 

ARTIKEL 7

 

Om kyrkan

 

Vidare lär de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt är lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc.

 
 

ARTIKEL 8

 

Vad kyrkan är

 

Ehuru kyrkan, i egentlig mening, är de heligas och sant troendes samfund, är det likväl, alldenstund i detta livet många skrymtare och ogudaktiga är med, tillåtet att bruka sakramenten, även när de förvaltas av ogudaktiga. Kristus har ju sagt: På Moses stol har de skriftlärde och fariséerna satt sig etc. Både sakramenten och Ordet är i kraft av Kristi instiftelse och befallning verksamma, även om de meddelas genom ogudaktiga.

 

De fördömer donatisterna och andra sådana, som påstod, att man icke i kyrkan fick anlita ogudaktiga präster, och ansåg, att ett prästämbete i händerna på ogudaktiga är utan verkan och till ingen nytta.

 

ARTIKEL 9

 

Om dopet

 

Om dopet lär de, att det är nödvändigt till saligheten och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen bör döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i hans nåd.

 

De fördömer vederdöparna, som bestrider, att barnen bli frälsta genom dopet.

 

 

ARTIKEL 10

 

Om Herrens nattvard

 

Om Herrens nattvard lär de, att Kristi lekamen och blod i nattvarden är verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfår sakramentet. De ogillar dem, som lära annorlunda.