Edebols hemsida och blogg! 

         ...där jord och himmel möts...

                                               

 

                                                                                               

  

 

                                                            

  

     

 

 

                                                   

 

 

    

 

                                                             

 

 

 

 

       

 

                      

   

BIBELBRUK

 

Lika viktigt som en god bibelsyn är ett gott bibelbruk, att vi själva använder oss av bibelordet, lever i Ordet och får uppleva glädjen i Guds ord.

Något förenklat kan vi säga att det finns minst sju olika läsformer av Bibeln. De kan inte renodlas utan hänger nära samman. Men det kan vara värdefullt att se hur det kan finnas flera olika ingångar till Bibelns ord.

1. Det första läsformen kallar vi kyrklig läsning. Som de första kristna läser vi i söndagens gudstjänster bibeltexterna högt (jfr. Kol.4:16). Det är den liturgiska läsningen och den bör inte underskattas. Att i ett kyrkorum, tillsammans med en församling och med den mänskliga rösten uttala bibelordet är i sig en läsform. Ett sätt att läsa Bibeln är att helt enkelt läsa texten högt för sig själv. Högläsningen är att ge röst åt Bibelns ord och förblir ett gammal sätt att ta in Guds ord. I förlängningen ligger predikan som en Gudsordets förkunnelse eller viva vox och "Kristi ord" i "psalmer, hymner och andliga sånger" (Kol.3:16).

2. Den andra läsformen kallar vi andlig läsning. I klostren har traditionen med lectio divina funnits i århundraden. Ofta läser man texten själv halvhögt, men utan ambitionen att med intellektet förstå detaljer. Istället ruvar man över texter och idisslar den. Man läser ofta hela bibelböcker men mycket långsamt (några verser i taget) under bön. Att på detta sätta omvandla bibelordet till böneord stämmer väl överens med vår tro att bibelordet har inandats av Gud; att Guds Ande bor i det och verkar genom det. Vi kan tänka oss den gamle Simeon i Luk. 2 som en  man som levde i ordet (Jes.8:14, 28:16, Mal.4:2 och 4 Mos. 24:17), väntade på Israels tröst "och den helige Ande var över honom" (Luk. 2:25). Han fick se Jesus. 

3. Den tredje läsformen kan vi kalla personlig läsning. Bibeln uppfattas här som ett kärleksbrev. Man läser det om igen, gläder sig och tar till sig uppmuntran och vägledning. Man läser om Guds kärlek och till uppbyggelse, men blir ofta något selektiv och subjektiv i sin läsning. Ofta läser man favoritversar, men det är inte fel, även om det kan bli något begränsat. Många av oss har  t.ex. läst Psaltarens 23 psalm och verkligen känt att "Herren är min herde". Det är personlig läsning.

4. Den fjärde läsformen är saklig läsning. Här frågar vi efter bibelordets information, vi vänder oss till parallelltexter, referenser och vi går kanske till en biblisk ordbok för att få ord och begrepp förklarade. Vi vill helt enkelt veta vad Guds ord lär och vad texterna betyder. Vi låter skrift förklara skrift, vi tar sikte på Kristus som "Skriftens kärna och stjärna" och vi ser Guds löften, profetior och typologier i GT och dess motsvarigheter och uppfyllelser i NT. Vi känner oss ibland som den etiopiske hovmannen som läste Jes. 53 och fick frågan "förstår du vad du läser?" (Apg.8:30) och som av Filippus får hjälp att se profetians löfte och uppfyllelsen i Jesus död.

5. Den femte formen är grundlig läsning. Nu går vi ännu djupare och frågar efter grundtextens mening, vi jämför med andra bibelöversättningar och vi läser kanske kommentarverk. Den här läsformen närmar sig en s.k. vetenskaplig granskning av bibeltexten. Den blir ofta analytisk och teknisk, men den ger mycket lön för mödan. Det påminner om judarna i Beroia (Apg. 17:10-12) som "forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde" som Paulus undervisade. Under fliken Bibelstudium finns ett antal hjälpmedel som kan underlätta ett grundligt analytiskt studium av Bibeln.

6. Den sjätte läsformen är ömsesidig läsning. Det händer något när vi sitter i en grupp och samtalar över en Bibeltext. I dialogen förstärks vissa aspekter och andra försvagas, en gemensam förståelse uppnås. Vi söker en praktisk förståelse som tillvaratar fler erfarenheter än endast vår egen privata. Samtidigt vidgas den egna förståelsen av andras reflexioner över Bibeltexten. Det dialogiska sammanhanget gör skillnad. Därför är det viktigt och värdefullt att få tillhöra en bibelstudiegrupp. Jfr. samtalet med Emmausvandrarna i Luk. 24: 17-32.

7. Den sista formen är den historiska läsningen.  Vi befinner oss en i tvåtusenårig kyrklig tradition som har försett oss med tolkningsraster och glasögon med förförståelse. Men det är samtidigt en tillgång och förmån. Vi står med i "kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga" (Jud. 3). Vi är inte fria individualister, som har monopol på sanningen. Vi är beroende av apostlar, apologeter, kyrkofärder, medeltidens lärde, reformatorerna och väckelsetidens män och kvinnor som har tolkat och utlagt bibelordet långt före oss. Vi är beroende av deras insatser och vi står i en egen tradition som vi bör hedra. I vår tid har många fått ett förnyat intresse för kyrkofäderna. De befann sig närmare Bibelns tid än vi gör. De kunde ta fel men samtidigt gäller att deras bibelkommentarer har mycket att tillföra oss. 

Dessa sju läsformer griper in i varandra och kan i strikt mening inte renodlas. Vi behöver få använda oss av alla dessa former. Vi bör inte underskatta någon av dem. De har alla sitt berättigande.